ingen har någon aning om vad jag snackar om men jag bryr mig inte

att se bekanta och vänner lyckas, det är såklart det bästa som finns. men irriterande, speciellt när man strävar efter samma sak. och har gjort det längre och kämpat mer.

jag vill jag vill jag vill men jag får inte får inte får inte.

jag får inte, varför? kan du bara berätta. varför? jo för du är ingen stark människa

stark människa...hårda ord som tär på en. som tär på mig, varje jävla dag.

och jo hej Anna du är jätte vacker. that is just fucking bullshit

jag är inte vacker, på något sätt. men jag säger inte att jag är ful. jag ser bara okej ut

det handlar inte om utseende så jävla mycket nu förtiden. det är det alla tror men det är nåt jävla påhitt. för det är inte utseende som det handlar om mest. fuck that

det handlar om man klara av pressen

men jag skulle göra det. jag lovar. men synd att ni bara inte lyssnar

synd att andra inte bryr sig

synd att ingen tror på en

att se att ens barndomsvän göra det hon älskar mest. och få stöd av alla. det är underbart att se.

men då börjar man tänka...varför tror inte dom inte på mig, människorna som man vill mest..

att se bekanta lyckas och nu sitter och har en framtida modell karriär,

att dom får göra det dom vill, att få försöka nå det dom vill

jag vill så gärna, jag vill. snälla. kan dom inte bara se det. dom som sitter och bestämmer

är jag så förskräckligt ful för dom? eller är det min kropp? eller är det mitt beteende?

jag ändrar mig, jag lovar jag lovar !

menmen nej för jag är inlåst. inlåst i ett fängelse, får inte ta mig ur. och när jag gör det så kommer ingen tro på en. för man då är jag svag svag svag svag.

men man får väl fortsätta le. eller jag måste det, för jag måste hålla mitt yttre skal stabilt