Nej

Jag kom på en sak idag. Jag kan inte ta ett nej.
Sprang hem och grät när jag var mindre. Vaddå mindre? Var inte ens längesen det hände sist.
Mest bara upphakad nu.
Kan inte glömma och så.
I skolan har jag aldrig behövt ta ett nej.
(Om man inte räknar med de gånger jag vetat att läraren haft fel ...)
Men vafan nu är ju det kraschat. Hahaha.

Det finns så mycket jag vill säga
men så fort jag ser ditt namn börjar jag skaka.
Inte för att jag är rädd
utan för att jag nog egentligen tycker om dig.