Skolan väntar på mig med en jobbig vecka.
Vill inte direkt dit men
vill inte heller vara hemma.
Känner mig som en skurk i mitt eget hus.
Fattar ju att dom skyller på mig, för det var jag som skar i brödet
det var ju antagligen jag som flyttat fatet hänsynslöst obalanserat över kanten
medan dom bara foolade runt som ett oskyldigt kärlekspar som kom åt
och krossade mammas fat.
Det måste ju bara vara någon annans fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar