JAG TROR ALDRIG JAG HAFT SÅ ONT I HELA MITT LIV, som jag hade igår.
Typ nån gång i samband med duschen smög sig en GROOOV jävla värk på min livmoder. Och när jag säger grov, då menar jag GROV. Kunde knappt gå, stå eller NÅGOT, så satte mig i fåtöljen i badrummet och försökte smörja in mina ben, enligt mina dagliga rutiner.. Gick lite halvbra eftersom jag började skaka som fan, kändes som att jag skulle gå sönder, trodde jag var en jordbävning.
Får panik, lägger mig i sängen och försöker på något sätt få upp värmen, skriker på mamma, på Henry, på någon, Justin Biebers röst på högsta volym i badrummet (ingen hör mig). Glider ner från sängen och snurrar in i badrummet för att stänga av musiken och ropa på mamma som inte är där för hon är ute men kommer till slut. Sitter likblek i fåtöljen och andas som om jag vilken sekund som helst ska föda ett barn.
Okej, "ta en tablett o sluta whina" mene, kan inte ta tabletter. Jag kan svälja större tuggor, mat, men på nåt sätt stannar tabletter alltid kvar hur mycket jag än försöker. Hursomhelst är min mamma bäst så hon värmer tofflor att sätta på magen (i brist på vanlig värmekudde) och krossar alvedon som hon stoppar in i små pepparkaksdegsklumpar. Vad gör jag? Får kräkreflexer mot min mamma, men lyckas efter kanske en halvtimme få ner en och en halv alvedon. . .. .. .. ... . bra gjort emily
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar